Björnmöte

Det har pratats en längre tid om en liten björn som man sett runt Vågdalen. En kollega på skolan hade sett den i samband med en fisketur och senare samma vecka sprang den över vägen framför en buss med elever och skolpersonal. Två veckor senare kom min mor på cykel tidigt en morgon då hon fick syn på en björn. Den gick lugnt och betade på andra sidan vägen. Själv hade jag endast sett björnrusor. Därför var det extra kul när jag idag på förmiddagen träffade på färska spår av björn. Den hade under natten rivit upp ett antal stubbar och myrstackar. Grim som var med mig tog spåret. Området som vi befann oss i är väldigt eländigt, mängder av vindfällen och högt sly. Efter ungefär en halvtimmes färd skymtade plötsligt en björnrumpa i riset. Eftersom vi hade rätt vind så var björnen väldigt osäker på vad vi var för några, den drog sig långsamt bort i en halvcirkel från oss. Ungefär som för att komma i rätt vind i förhållande till oss. Grim och jag fortsatte i vår tur vandringen åt andra hållet för att inte i onödan störa björnen. Roligt att träffa på björn i dess naturliga miljö och man kan inte sluta förundras över hur tyst ett så stort djur kan röra sig i den terrängen.